thessagbg

♥  Idag den 26 / 2 - 2013 är det 1 år sedan vi "blev ett par". Vi träffades första gången på ett fik i Linné, vi var på bio snabbt därefter, strax efter det hade vi en mysig kväll i Mölndal och första natten ihop. Då var det som en dröm, jag förstod inte hur jag kunde vara den som du ville vara med.

jag tänker inte dra upp alla tråkigheter som hänt.
Det ända jag vill säga är att du fortfarande är min dröm.

♥

My perfect day, has nothing to do with the weather,
or what I am doing. My perfect day is whenever I´m with you !

 

 

Vi kommer fortsätta att lära av varandra, lära känna varandra,
ta oss igenom allt som livet innebär. Alla berg och dalbanor,
lycka, smärta, sorg. Jag ger inte upp - Inte när vi kommit så här långt!

♥

 

Det är dig jag vill vara med , i resten utav mitt liv.
Jag älskar dig så otroligt mycket och nu är vi starkare än vi någonsin varit - tillsammans.

♥

 

Benjamin Lindahl - puss på dig !
min sötfisunge ! ♥♥♥

 

Resumé av det gågna året. Jag väljer att skriva både i berättarform för att sedan punkta upp en del händelser.
Tanken är inte att någon ska tycka synd om mig och inte heller att jag skall göra mig till offer för händelser och beslut jag tagit. Det här är min resa, det är mitt 2012.

Det nya året var på ingång, jag firade Nyår 2011 med mycket hoppfulla känslor, försökte samla energi och styrka. 2012 skulle vara året då jag flyttade ifrån Kalmar till Göteborg - för att göra något annat - ett tag. 2012 skulle vara året då jag faktiskt vågade ge mig ifrån studierna ett tag.

Jag flyttade upp till Göteborg i mitten på Januari, till ett 20 kvm stort rum, inneboende på Linnégatan i Göteborg. Centralt, charmigt, mysigt. Jag fick verkligen en bra start. Schysst gubbe, bra pris, kalas bra läge. Jag trivdes. Började arbeta inom ett bemanningsföretag inom förskola/skola - Lärarpartner hette dom. Ett jätte bra företag, omtänksamma och bra. Jag fick vara på många fina , mysiga skolor och förskolor som gett mig ny erfarenhet. Samtidigt arbetade jag som avlösare i familjer med funktionshindrade barn ( eftermiddag och kvällstid ) . Vissa dagar i veckan samt lördagar arbetade jag extra i en HiFi affär som sålde gamla LP och radioprylar.

Träffade nya och gamla vänner. Trivdes.
Samtidigt så mötte jag Benjamin för en fika, han jag aldrig jag trodde jag skulle få se igen. Han som lyste upp hela Linnégatan, hela Biopalatset och hela Göteborg. Vi fortsatte träffas, vi fortsatte att kära ner oss i varandra, hela tiden. Vi kunde inte slita oss - från varandra.

Gubben jag bodde hos , fick fnattet och anklagade mig för att ha stulit en frimärkssamling som låg i mitt rum, i skrivbordslådan - för 20 000 kr. Jag valde att flytta där ifrån på momangen. Jag var sårad och förolämpad. Jag har aldrig rört hans frimärken eller tagit hans saker. Galet. Det var då jag flyttade till min vän Stefan i Mölndal, ännu närmre Benjamin.

I samma veva så började jag på ett nytt jobb, ett vikariat på en förskola, samtidigt hade jag kvar jobbet som avlösare. Det funkade, men det var ganska hårt slit ett bra tag. Sena kvällar..

Mycket hände på samma gång, det fanns människor i vårt liv ( mitt och benjamins ) som rörde till det en hel del.
Jag flyttade till slut ner till Benjamin, för att sedan flytta ut till en större lägenhet i Majorna - detta för att både han och jag bodde inneboende hos människor. Jag ångrar aldrig flytten dit. Majorna har gett mig så många fina minnen, känslor .. men samtidigt en hel del dåliga känslor.

Sommaren 2012 var härlig, det växte obehag känslor hos mig, känslor jag burit på hela året. Jag var inte redo att börja plugga socionom igen, inte än. I hela mig så fanns känslan av - jag vill göra något HELT annat, jag visste bara inte hur jag skulle bära mig åt - hur i helvete skulle jag få ett arbete på ett Café eller arbeta med Makeup utan utbildning? hur hur hur ? . Jag bar på en känsla av galenskap, ångest, frigörelse från mig själv.

Kroatien fick mig att andas- njuta. Jag älskar Dubrovnik och Kroatien. Jag älskar allt som hände den sommaren - den var vacker - fylld med så mycket värme.

I Augusti - då ett nytt arbete väntade - ett arbete på ett boende för neuropsykiskt funktionshindrade människor med en hel del olika diagnoser, problem och svårigheter. Jisses, hur skulle jag klara detta när hela jag kokade ångest? När hela jag höll på att gå i bitar - för jag visste inte vem jag var där ett tag, jag visste inte vart jag var på väg. Jag var på mitt nya arbete 2 dagar innan jag bröt ihop - det var inte arbetet i sig som fick mig att bryta ihop. Arbetet visade tydligt på att jag inte mådde särskilt prima. Det fick mig att må - precis så som jag egentligen mådde men trängt undan en lång lång tid. Innan jag ens flyttade till Göteborg.

Mycket hände - många sanningar. Men jag ångrar inte en sekund att jag bröt ihop , att jag fick reda på saker.
Det är det som gjort att jag står där jag står idag. Inte alls hel, glad och 110 % redo för världen. Men det har gjort att jag fått insikt och mina problem och känslor - på ett helt annat plan än tidigare.

I november - efter flytt bland vänner i GBG och jobbiga känslor valde jag att flytta hem till Kalmar en tid. För återhämtning , rehabilitering och viss professionell hjälp.

Mina känslor till Benjamin är starkare och djupare ( det har dom iof alltid varit .. men ändå ) .
Allt som hänt , har nog en mening. Ångrar inte att saker och ting hände, om tiden isär. Den har gjort oss starka. Människor får tycka precis vad dom vill. Det viktigaste är vårt kärlek - till varandra. För jag vet att den är stark, varm, okrossbar och något helt magiskt. Med dig vill jag leva resten av livet. För jag vet att du står där med dina armar hårt om mig och håller mig tryggt. Eller jag vet egentligen inte - men jag känner det.

2012 har varit prövningarnas år, alldeles för mycket fart - i mig själv. Alldeles för mycket förvirring och ångest, till allt som existerar i mig och utanför. Jag ångrar inte en sekund vad Göteborg har gjort för mig, vad alla arbeten har gett mig, vad kärleken har bevisat och vad vännerna har haft för roll. Allt har skett. Men jag ångrar det inte.

 

5 månader har jag nu varit sjukskriven och har egentligen inte fått all den hjälp jag behöver, men det är på gång. Äntligen.

TACK!
- Tack underbara vänner som funnits för mig, som ställt upp, tröstat mig, funnits där när min panikångest stigit mig över huvudet. Som gett mig trygghet, kärlek och värme i alla dess former. Tack underbara Frida för dina vänskap som är mer värt än allt guld i hela världen. Tack Jessica för boende, kramar, värme och vänskapen. Tack Norrlänningen Jessica för dina skratt och din vänskap. Tack Dessie för nyfunnen vänskap - och tack Dinni för gammal vänskap. Tack Kusinerna som funnits ett samtal bort, ett sms bort - med fina ord och fina tankar.Tack Albert för Kaffe-stunderna och dina pepp-talks till att våga göra det man brinner för. Tack Jonatan för ny vänskap och stöd. Och tack alla andra som hört av sig och visat sin omtanke.

- Tack familjen för allt ni gjort och gör för mig. Utan er skulle jag vara levande död. Jag älskar er.

- Tack Benjamin, för all tid tillsammans med dig, för all kärlek. All äkta kärlek. Trots allt som hänt så är du min klippa, min trygga famn. Du har fått mig att förstå att människor kan växa och förändras, du har visat mig vad riktig kärlek är, vad styrka är , vad svaghet är. Det finns ingen annan jag vill leva med . Min kärlek till dig blir starkare för varje dag som går. Jag kommer aldrig glömma detta året och jag kommer aldrig ångra att det skedde. Alla minnen bär jag med mig i hjärtat och framtiden ligger och väntar på oss.
Tillsammans seglar vi genom livet . Jag älskar dig, Benjamin Lindahl. För mig är du vackrast!



And here I am, i Kalmar, med en sovandes pojkvän i stugan.
2013 inleder jag med nära och kära vänner - med god mat och trevligheter.
I Januari börjar jag en intensiv utbildning .... MAKE UP ARTIST - here i come!!!!!
I Mars åker jag och mamma iväg på en spa-helg.
I Maj åker jag och benjamin iväg till ett annat land, vi ska RESA. Till en destination som är hemlig för lilla mig. Det ska bli helt jäkla amazing.

Gott nytt år alla människor.
Låt 2013 bli ett bra år, med nya erfarenheter... med kanske lite mindre ångest..

 Kram / Therése

det är något "fel" på mig, det vet jag ju redan. inte fel fel utan "fel",
som ingen kunnat undgå så mår jag inte prima ballerina och har inte gjort på ett tag.
men nu är det något annat "fel" också, något fysiskt, som defintivt har något att göra med
det psykiska. men det finns liksom inga svar på vad det egentligen är. 14 prover har fortfarande
inte kunnat svara på vad det beror på.

men egentligen är det inte så konstigt...
Att ta hand om sig själv, sin kropp och sin knopp är det viktigaste vi kan göra mot oss själva.
och ändå är det så lätt att glömma, inte vilja, inte kunna - när man är där jag varit och är.

vissa dagar är jag bitter, arg, ledsen över att jag liksom inte kommer någonstans.
att jag har fastnat, att jag inte tar examen ( som alla mina f.d. klasskamrater gör i januari 2013 ),
att jag inte kan träna ( så som andra kan ), att jag inte kan äta ( som alla andra ), att jag inte
kan göra vissa aktiviteter och saker som andra kan..

 men samtidigt så är jag fullt medveten att det liksom inte går just nu,
just just just nu. bonkar in i mitt huvud att jag visst kan träna - när min kropp mår bättre,
att jag visst kommer kunna äta allt jag vill äta utan att min kropp och knopp tar stryk, att jag visst kan ha en socionomexamen - någongång i framtiden då jag är tillräckligt stark och mogen för det. Aktiviteterna och sakerna som jag kanske inte just nu fixar - kommer jag stegvis kunna utföra och njuta fullt ut - utav.

att leva för dagen , har liksom aldrig varit min grej.
att göra någonting "lagom" , har liksom aldrig existerat.
jag demostrerar - balans.... - och försöker efterleva det - hela tiden. ( men det är så jääävla svårt. )
jag är inte balans - jag är allt eller inget. (eller har...eller vill ändra på... eller ja.. )

lagom lagom lagom. balans balans balans. 

nåja!
att räffsla löv med morsan,  kan också va terpai !

 / Therése

TIll Therése Johansson - Från Frida Håkansson
___________________________________________________
Var ute och promenerade på rasten för ett tag sedan, och plötsligt låg det där framför mig.
Åter igen fann jag ett löv och tänkte på dig, som symboliserar dig.
Det var sprött och skadat i kanterna men ändå färgstarkt.
Även om det var ett löv, så symboliserar det, och är för mig ett blad. Inget löv som kommer bli mer skadat och stött, utan som ska växa sig helt i färg igen. Så som du ska göra.
För sån är du färgstark.
Längtan, livet!
Kramar ♥
Frido

_______________________________________________


 Vackra ord, dom fick mig att gråta som ett barn.
Söta fina Frida - att du går å letar Löv eller blad, som liknar mig får mig att fnissa för mig själv.
Jag har världens bästa  vän, så är det bara! Till pluto och tillbaka!

_____________________________________________________

 Vill även tacka alla andra fina gratulationer jag fick på min  födelsedag, den var både bra och lite sämre,
men jag somnade med ett litet leende på läpparna, allt fint och vackert tog över allt "dåligt".
Blombudet från dig - gjorde mig varm - tack. <3
och de andra två orkidéerna var helt underbara. Även fått sjukt mycket fina presenter och jag är mer än nöjd. Tack !

Ikväll ska jag till mina fina vänner Robert, Anna, Rasmus och Ingrig (bull) och vi ska ha en myskväll.
Ser mycket fram emot detta.

 och alla andra som stödjer mig i mitt liv just nu , va fasen - ni är guld.
och jag vet.. att ni vet att jag är djupt tacksam !♥♣


 Puss och kram från mig !

 

igår var det den 28 oktober. dagen som jag länge vetat att jag skulle flytta hem till kalmar igen.
jag har haft ångest, jobbiga känslor, bra känslor, konstiga känslor inför denna dagen.

förra veckan innehöll en hel del beslut, som var jobbiga att ta (såklart) och jag har inte riktigt återhämtat
mig efter alla tårar och känslor. Veckan bjöd även på en hel del bra saker också.Jag fick träffa människor,
umgås med människor som betyder mycket för mig. Jag hade en avslutningsmiddag på La Gondola, med lite
födelsedagsfirande ( då jag fyller 23 år om ca 1 vecka ). 11 personer dök upp för att avnjuta en god middag tillsammans med mig. Jag var hög på känslan av vänskap och samhörighet. Tack alla - för en fin vecka med många fina ord, tankar och kärlek.

Söndagen den 28 oktober,  var om ett avslut men ändå en början.
Dags att läka, dags för mig att landa.... eller ?..
jag är egentligen inte tveksam, det är bara svårt att se sig själv må bättre. men det är ett måste, såklart. Ingen människa i världen skulle överleva om man inte tror på att det  kommer kännas bättre - man kommer må bättre i själ, hjärta, psykiskt som fysiskt.

jag tampas med många saker just nu, hela kroppen behöver återhämtning och stabilisering och hela själen och psyket behöver läka och byggas upp på nytt. för just nu  - är allting som krossat glas, eller snarare ett 1000-bitars pussel som behöver pusslas ihop på nytt igen.


Söndagen den 28 oktober, var dagen då jag kramade om Benjamin, sa hejdå och grät som ett barn.
Söndaggen den 28 oktober, var dagen då jag kramade om Frida och talade om för henne hur mycket
jag älskade henne och att hon var den bästa.

Benjamin och Frida - ni är mina vänner i livet. Vad som än hänt och händer så är ni som Göteborg är för mig,
en del av mig och mitt hjärta, mitt andra hem.... som jag älskar! Jag kommer aldrig glömma mitt år i Göteborg, jag kommer aldrig ångra denna resa, fast att den åstadkommit en smärta som inte ens går att beskriva.



nu ligger jag hemma i mammas soffa.
lättad över att äntligen få sova i en normal säng, lättad över att slippa bo i väskor och lådor.

Framöver väntar ändå, en hel del bra saker, jag ska fira min födelsedag med familj och släkt, med nära och underbara vänner här i kalmar. Jag ska på utflykt till Ullared med mina två sötkusiner. Jag ska tillbaka till Göteborg för Jul på Liseberg, Överraska Frida med en för-tidig-julklapp, gå på spelning på Sticky då mina två rockvänner spelar - Nitrodive och Agaze ! Jag ska äta Julbord med mina närmaste vänner här i kalmar och massa massa mer.


och slutligen vill jag tacka alla - för de fina komplimangerna för mitt nya hår. Den är rockig och "september" om jag vill , men den är även klassisk när jag väljer att ha den med lugg och page. Kamelont  - yeppyepp!

och tack Jonatan för ditt stöd och skjutsen, tack alla vänner för de varma kramarna och fina tankarna.
och nu orkar jag inte tacka mer. dags för frukost, morgontidning, så mycket bättre, promenad och lite packa upp-tid.

tjotjo! / T

Är förbannat trött på att flänga runt, med väska , saker.. mig själv. 
Just nu har jag ingen fast punkt, men snart.. snart.. Hur kan 1 vecka kännas så "lång tid"?


De tär på mig. Försökt intala mig själv att det ändå är rätt trevligft, mysigt och DET är det - 
att få umgås med människor man gillar, beundrar och älskar , men å andra sidan vaknar man
varje morgon , och undrar inte ens vart jag är längre. 

De två dagarna som gått har varit tråkiga, ensamna och det är så jag behövde ha det
*efter flera dagar av " things to do "  - roliga sådana såklart men ändå - de tar energi och då
behöver jag vila. Men jag är inte van att vila  - inte det minsta. Kroppen skriker - VILA, hjärnan
skriker vila , men en del utav mig skriker  - kör kör kör .  men det går inte längre..


Idag tågar jag och Frido till kalmar för dop på söndag.
trevligt med sällskap på tåget..och det ska bli så mysigt att 
få gosa lite med lill-fisen Neo.. <3


Nästa vecka väntas ändå en hel del att göra, samtal med terapeuten, träffa vänner, fotografering med Fredrik och Malin, för tidigt " födelsedagsfikande " med Frido, Avslutningsmiddag / födelsedagsfirande med alla nära och kära på La Gondola, Massagetid, och ev. Bio. Jisses. Jag kommer somna gott, i min säng , i min stuga - hemma i Kalmar på söndag den 28 oktober. Vi får se om jag överlever. ( Lugnande blandat med redbull ? !  ha ha , skämt åt sido... ) 

Sist men inte minst, det finns så mycket vackra människor kring mig,
precis vad jag behöver. Är så glad och tacksam för detta, för att ni visar er , när jag som mest behöver det. 
Tack ! 

 

 

ps. jag vill åka till värmen.. någon som är på ? ; ) 

/ T 

 

 

 

Igår var det dax för att fira Jessica som fyllt 20 år i veckan. Jag var väldigt
förväntansfull men samtidigt väldigt rädd. Rädd för att jag inte druckit på
ungefär 3 månader. Men då jag är mycket medveten om att jag inte kan äta eller dricka
som jag "brukat" tog jag det lilla lugna. Ungefär 3-4 glas vin och ett halvt glas
skumpa på Andra långgatan.

Jag var taggad och på G , då jag längtat SÅ länge efter att få dansa.
Jag älskar att dansa till musik, glömma alla bekymmer och bara låta
musiken styra ens kropp. Jag behövde inte ens va onykter, jag
behövde bara få va. Skrattade åt alla puckon så jag hade ont i hela
munnen. Både jag och Jessica förundrades över vilka nötter de fanns och
finns - men vi hade skoj - Jag Frida och Jessica. Det var vi hela kvällen och
jisses. Tror vi dansade sammanlagt 3 h och det känns i hela kroppen idag.

Trots lite att dricka så vet jag att ångesten kommer hur lite och mycket man än dricker.
Jag kunde hantera den,

men det kändes skrämmande, ensamt och jag var så liten när jag väl var ensam,
utan mina vänner omkring mig.

Jag har bestämt mig för att inte dricka särskilt ofta eller mycket alls härdanefter,
Särskilt inte när man mår dåligt. Alkohol är skrämmande och jag ska aldrig låta
det ta över mitt liv, så som det tar över så många andras liv.
Jag kan dansa i flera timmar ändå,
jag kan skratta och ha skoj.

Sitter här i Jessicas soffa och jag känner mig trygg.
Nästa vecka ( på tors ) åker jag hemåt Kalmar för att gå på mina kära vänner
Carro och Stefans dop för Neo.Sen åker jag tillbaka till Göteborg i en vecka till
för att sedan flytta tillbaka till Kalmar. Det känns så jävla kluvet, men ändå tryggt.
Jag har ett liv här, samtidigt som jag har ett liv hemma i kalmar, med vänner och familj.

Nåja.

En dag i taget.
Jag hade en väldigt bra kväll, vilket jag behövde mer än någonsin i dessa tider....


 / T

idag måste jag dela med mig utav min dröm inatt, då den påverkade mig något otroligt..
jisses. var länge sen jag drömde så hemskt och med så mycket känslor som i natt..


På något sätt handlade det om pengar och avtal. Benjamin skulle förhandla med några människor
och valde att åka hem till dom. Jag följde med men skulle ta bussen tillbaka direkt, tydligen var
jag bara sällskap för att han skulle hitta till lägenheten där dom här människorna befann sig.

Nu till saken,
han kom aldrig tillbaka.
han hade blivit skjuten.

När jag letade efter honom , så var det istället min underbara kusin Malin som jag hittade skadad och
nästan död. Jag såg henne lida och knappt kunna andas, jag bar henne i mina armar - då jag fann någon
inre styrka. Jag släpade henne upp till en större gata där ambulansen kom. Hon var så livlös och jag var
så rädd. Jag höll på att förlora henne, men jag var stark.

Sedan hittade jag Benjamin som blivit skjuten och jag hjälpte honom också.
Dock var han inte lika skadad, men hade fått ett kulhål i bröstet/axlen.

Sen blev det svart.

Jag var borta från "omvärlden" ett bra tag, befann mig på en gård - avskild, tom, ensam, ledsen.
Väntade på att Mamma skulle komma och hämta mig - trösta mig , förstå hur stark jag varit.
Där kom hon, men inte ensam utan med pappa. Jag grät och flög på mamma och pappas blick undervek jag.
Jag slutade aldrig gråta.


Konstigt nog, så är det två personer - Malin och Benjamin - som kanske inte mår
tip top just nu , som jag på något sätt ville " rädda " från deras hemskheter och smärta.

Jag önskar att jag kunde det, trolla borta det,
men jag bär själv på så mycket smärta - att det blir svårt att bära er också.
En sak är iallafall säker ,att jag älskar er och önskar att ni kan må bra igen.


 
 <3

kort rubrik.
kort inlägg.

just nu är allting en process , i mig och runtomkring mig.
en dag i taget.

nu till saken.
den 28 oktober flyttar jag hem till Kalmar igen.

jag tänker inte gå in på någon vidare info om varför i
just det här inlägget , det tar jag en annan dag.

Men Göteborg ska veta, att jag älskar denna staden och många människor i den.
det är med kluvna känslor , tankar och ett kluvet hjärta som jag tagit beslutet om att
komma hem till Kalmar igen . for a while .


Vi syns .. och hörs gott folk!


 / T

Benjamin Lindahl - 7 månader  - 26 september 2012.

Det ska egentligen handla om oss. Men det kommer snarare handla om vår tid – tillsammans.
Jag skrev på bloggen – innan allt hände – att jag skulle ge dig en kärleksförklaring på vår 6 månaders dag – till dig Benjamin Lindahl. Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss , inte för någon utav oss.
Jag trodde jag kände dig – tillräckligt bra… men jag börjar med en liten lista på saker.. som är typiskt dig…ändå:

- Han hatar att gå upp på morgonen och väcker mig gärna när jag har sovmorgon… genom att värma sig och gosa ner sig ( minst 3 gånger ) under samma morgon.. Varmt och skönt.. (ingen mer än jag vill slå ihjäl han, dumma pöjk..;P )
- Hans älsklingsgodis är polly, saltlakris ( gärna med myyyycker salt ), kinderäggchoklad, djungelvrål, hockeypulver, gräddbullar med choklad, (ibland toblerone, m&m, ) men mest lakris och choklad.. och så gillar han marängsviss… Och, ja – han är sockerberonde….!!
- Han älskar fisk och skaldjur och var en riktig fiskarunge när han var liten ( han cyklade tidigt på morgonen till sjön som liten, stod där hela dagen och fångade en jäkla massa fisk… )
- Älskar film, se på film, gå på bio, prata om film, kan alla möjliga repliker från 100 olika filmer…
- Sjunger gärna högt och ofta – skriker ut Foo fighters senaste album…
- Hans bil är som hans barn… Ingen är stoltare än han när någon kollar så ögonen håller på att hoppa ut, då bränner han på lite extra.. ( Jag är lika stolt jag ! – mustang är finfint! )
- Benjamin tycker det är himla roligt med pengar, Casino, Roulette, Poker.. och aktier…( själv är jag inte lika insatt… )
- Killen har humor, skrattar gärna, fjantar sig gärna och kan vara riktigt ful när han behöver det.. ( ja han är oftast snygg, vacker, fin och sexig.. men ibland.. är han för jäkla ful…;P)
- Och om det inte alltid märks, så är du Benjamin, ibland en osäker kille som gärna vill bli omtyckt men trots allt så är du otroligt snäll, omtänksam, professionell, kunnig och otroligt charmig. Det är svårt att tycka illa om dig. Hur gärna man än vill… ibland;)

( och så gillar du mjölk… eller du tror att du gillar mjölk … ;P )


Nog om Benjamin… Nu kommer vi till saken…


Att inte ångra…
Det är viktigt att inte ångra saker man gjort eller gör. För man kan aldrig spola tillbaka tiden. Självklart förstår jag att det finns saker som man ”ändå” ångrar och som man vill ha ogjorda. Men någonstans måste man förlåta sig själv och försöka se det som om man kan lära sig någonting utav sina misstag – och göra det annorlunda nästa gång. Kanske blir människor sårade på vägen och det är otroligt sorligt. Jag brukar ta mig en funderare ibland och tänka på människor som jag sårat och försöka ställa det till rätta. Kanske hör jag av mig och förklara hur jag känner och ber om förlåtelse. Jag tror det är viktigt att försonas med det gamla, med andra, som man inte kan släppa – för att kunna gå vidare… Om det inte går, så måste man acceptera att det är som det är – och gå vidare ändå. Det jag vill komma till – är att jag inte ångrar en sekund att jag träffade dig, att vi älskade djupt och brutalt – ( för det är så vårt förhållande har varit – känslomässigt, drama, brutalt.. men ändå underbart på många sätt ).

Minnen….

Första träffarna:
Jag kommer aldrig glömma första gången vi sågs. Det var när jag bodde på Linnégatan hos Sven , i ett stort rum, med gamla trägolv, balkong ut mot Linnégatan. Där låg det ett fik/matställe som hade öppet nästan dygnet runt. Där skulle vi mötas. Jag var så nervös, hade jobbat hela dagen, men jag vågade inte ha för stora förväntningar. I mitt huvud trodde jag att du var så mycket mer än jag, att jag inte var tillräckligt snygg, fin och vacker. Att du kunde få och träffa människor som var betydligt bättre än mig – ( och där kom en osäker Therése fram ).
Men när du stod där – minst lika nervös och när du satt där och fumlade med kakan och ditt te så förstod jag att, jag hade missförstått vad du egentligen var. Du var ingen kille som trodde han var så mycket mer än någon annan. Du var Benjamin som jag förälskade mig i  - i första mötet. Dina ögon var de vackraste – blåaste – ögonen jag någonsin skådat.

Några dagar senare så bestämde vi oss – oplanerat att vi skulle gå på bio. Vi såg filmen ” En gång i Phuket” och fasen vad vi skrattade. Herrejisses! Där satt du  - med din hand i min. Jag fick min första kyss av dig – den kvällen. Därefter fick du ett sms av mig där det stod:
”Du gick sakta nerför gatan och det blev kallt.. men jag hade din värme kvar i ryggen och jag såg dig överallt.. det var så det var.. som om stämningen fanns kvar.. – lite lycklig och förvånad – citerat av Winnerbäck – men stämmer in på min känsla – om jag får säga det själv ”

Du skrämde mig aldrig Benjamin, jag skrämde mig själv. För jag förstod inte hur jag kände känna så mycket på så kort tid. Du tog mig med storm och det var så det började. Vår resa!

Hånger – helgen då det blev du och jag – den 26 Februari 2012.
I slutet av Februari så träffade jag dina föräldrar för första gången. De hade gjort middag, efterrätt och vi satt och pratade om allt och inget. Jag visste redan då att det var två människor med hjärtat på rätt ställe. Ödmjuka och kärleksfulla (på deras sätt..). Vi var ute och pimplade i Hånger den helgen och jag fick mig en liten abborre. Det var kallt men fantastiskt vackert. Den helgen blev det du och jag – på riktigt. Vi var ett par. Men detta var inte officiellt och skulle heller inte bli på flera månader.
Det var hon, M, som vi ville ”skona”. Vi alla visste hur sårbar hon var och hur illa hon skulle ta det – att du hade gått ” vidare ” med en annan, som om hon inte skulle vara viktig längre.

Hon aldrig gick vidare, trots att hon innerst inne visste någonting, förstod. Hon kunde ringa mitt i nätterna, skicka sms, göra allt – så att hon fick stanna kvar i ditt liv – ett litet tag till.

Det jag inte ville erkänna då var att du inte heller släppt taget, att du inte visste hur du skulle ha mig samtidigt som du inte kunde släppa henne – ifrån ditt liv. Jag kämpade varje dag med att förstå hennes situation – eran relation – vad som gjorde att du var som du var mot mig och vad hon hade för inverkan på det. Men jag visste hela tiden – att jag inte var den enda.
Jag må vara ödmjuk, förstående och alldeles för snäll – men jag älskade dig något innerligt och skulle jag släppa taget om dig visste jag att jag aldrig mer skulle få dig igen. Jag vågade inte, ville inte. Och vad som egentligen skulle vara bäst – kommer vi aldrig få veta…..

Jag älskar dig:
Jag hade tatuerat mig hos Olle, på ett soffbord i Majorna. Med ett glas vin i handen och med stor förväntan. Jag är ledsen för att du aldrig fick vara med, kvällen blev knas. Men tillslut mötte jag upp dig på Sticky Fingers – jag en aning berusad och du likaså. Jag var så rädd att du redan då hittat någon ”annan”. Vi gick tillslut hem – till dig – det var en gråtresa utan dess like. Den kvällen sa jag till dig – för första gången att jag älskade dig. Vi satt på din toalett på golvet och båda grät. Jag är rätt säker på att alkoholen gjorde sitt – men jag är också säker på att våra känslor var starka – vi älskade varandra. Vi somnade som två trötta barn i varandras famn.

Din första 2-rätters middag:
Jag bodde hos min vän Stefan i Mölndal, medan du bodde inneboende hos ett äldre par i ett stort hus. När jag hade jobbat kväll och kom hem rätt sent till dig, hade du fixat mat. Du hade gjort förrätt med avokado och skagenröra i och till varmrätt hade du gjort lax på rotfruktsbädd och till det serverades  ( ett aningen gammalt vitt vin – men vad gör det om 100 år;P )Det var fantastiskt gott och det värmde hela mitt hjärta att du hade lagt ner tid och tanke åt just denna kväll.

Alla filmkvällar, våra godispåsar, skratt och kramkalas, utflykter, familjesammankomster, fester, påsk, födelsedagskalas m.m.:
Vi har haft många mysiga kvällar, dagar och nätter tillsammans. Utan tvekan. Trots mycket tjaffs och bråk om M, så kunde vi skratta och skoja. Vi kramades, pussades med plopp i munnen ( min favorit ), och vi hade alltid våra egna små godispåsar med våra favoriter. På något konstigt sätt så har många utav dina favoriter – just blivit mina… ( Saltlakris … mmmm…..).
Vi har träffat vänner från bådas sidor, närmare vänner, bekanta, familjemedlemmar, vi har varit på olika fester som ibland slutat bra och en del mindre bra. Samtidigt som det varit skit, har det varit helt underbart. Vi har haft olika hyss för oss, skrattat åt det, tjaffsat om det, älskat, njutit.
Vi har haft fantastiska stunder i Falkenberg och i Värnamo tillsammans med din familj. Vi har badat i svinkallt vatten och vågor som nästan tog död på mig ( jag var nog blå av kyla i flera timmar efteråt.. )

Resan till Kroatien:
År 2008 var jag i kroatien för första gången i mitt liv, med min kära kusin Malin. Vi hade en rätt knasig resa men det fick mig inte att älska Kroatien mindre. Det var ett fantastiskt land som jag ville tillbaka till. År 2012 var det året då jag skulle få åka tillbaka, nu tillsammans med dig Benjamin.
Det var en fantastisk resa- med sol, bad, drinkar, gott vin, god glass, solbränna, kärlek, kramar och kyssar, moped-utflykt med fantastiska utsikter. Där kände jag att det var så jävla rätt – vår kärlek – den var stark. Vi hängde ett lås – bland massa andra lås. Som ett tecken på vår kärlek, som en symbol för framtiden.


Nu…

Jag var så säker, på vår kärlek. Trots alla motgångar, alla bråk, allt tjaffs, alla tårar – så visste jag att min kärlek var stark. Med dig kunde jag se en framtid. Mycket har hänt. Jag har insjuknat ( shit , det lät som jag fått cancer ) men vi kan säga – jag ramlade ner i hålet och går igenom en otroligt tuff tid i mitt liv. Saker som jag måste bearbeta för att kunna må bra igen. Jag mådde dåligt – innan jag visste.

Jag var redan i hålet, nedanför stupet.
Sanningen gör brutalt ont, i själen, hjärtat, huvudet.
Och någonstans undrar jag vad jag gjorde för fel? Skulle jag inte älskat så brutalt, överlämnat mig till dig? Jag ångrar aldrig att jag gjorde.. men jag funderar över det…. Ibland..

Lögner och svek etsar sig fast .. i mig..
Jag trodde aldrig något kunde göra så ont  - men nu har jag känt det också.

Det kommer ta lång tid för mig, att kunna lita på människor och kanske kommer det ta tid att kunna älska …fullt ut igen. Men jag vet att någon gång – när såren har läkt …lite i alla fall så är detta fullt möjligt. Det kanske inte kommer vara imorgon, om en vecka eller en månad.

Det enda jag är riktigt säker på.. trots det du gjort mot mig, trots det vi utsatt varandra för
är att min kärlek till dig, var och är tvättäkta. Den är sann, djup och brutal.

På Måndag flyttar vi ifrån varandra, vi behöver utrymme, space – för att kunna andas igen.
Jag vet inte vart våra liv kommer ta för vägar och tänker inte spekulera allt för mycket i det..

Jag önskar, av hela mitt hjärta, att du kan förlåta dig själv en dag. För din skull.. och för min skull..
Jag vill även tacka för allt du gjort för mig. Du är och var min bästa vän.. glöm aldrig det…

och trots allt, så älskade jag dig… och älskar dig fortfarande!

7 månader – 26 / September 2012

ja , när allt är nattsvart.. och jobbigt..
kikar jag på bilder.. som gör mig glad.


minnen..
här kommer några..


Här fyller jag 22 år, vi dansar, skrattar och herrejisses vad roligt vi hade. Bild 1 och 2 är det jag och Emma, Bild 3 är det jag och Anna, Bild 4 är det jag och Dessie och Bild 5 och 6 är det jag och Bull (ingrid) som är i farten!


Frida och jag förra året , 2011 - ute på en utsikts-utflykt. Wey!


Nyårsfirande i Göteborg med Frida, Robert, Peter, Josefin, och Elin.
En lyckad kväll / Natt.


Pimplandes i Värnamo , februari 2012 , nyförälskad och lycklig.



Finbesök i Göteborg , grabbarna grus uppklädda inför firande av Anna som fyllde 25 år


Kalas för Anna i Kalmar , Dessie och Emma ville vara med på kort. Woop wopp !


En fantastisk solnedgång i Falkenberg/olofsbo med Benji.



jag och platsfarsan Mats på bluesfestivalen ! =)

 

 

Jag och Dinni . As usual - helt crazy =)


Soffepropp å jag. japp japp !=P



Frida och jag på gotland sommaren 2011. Vilken jävla resa - kommer ALDRIG glömma . Massa massa roliga minnen och varje gång jag tänker på det  - fnissar jag nästan ihjäl mig ! =)


Håkan Hellström Slottsskogen 2011 - minnen , lycka , kärlek . Kusiner och bästa vän Frido. Vilken kväll ! <3



Bästa Midsommaren ever.



Köpenhamn köpenhamn med bästa Sambon!!!




Kroatien 2012. Underbart land. Underbara Minnen.

De var allt för idag!
Ciao / T

jag var ute och gick här i göteborg , ner mot Järntoget häromdagen.
det luktade nyasfalterat . äckligt, sunkigt, svart  - avsmak..


och så tänkte jag. hur jävla ätstörd hela vårt samhälle är.
och igår så läste jag i en tidning att så är fallet - mer än någonsin.


jag fick det liksom bekräftat.
att det gått oss, alla , över huvudet.


alla ... inklusive jag.


- och tro mig , man blir inte lyckligare för att man är smal - om du inte jobbar med alla andra delarna
också. Det är en inre resa i oss själva - som vi måste fightas med - varje minut - varje dag - varje vecka.

 

 

 


 / T

 

Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag vem är konstigast, är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas, varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.

Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner.