Att räffsa löv med morsan, kan också vara terapi !

publicerat i Min vardag;
det är något "fel" på mig, det vet jag ju redan. inte fel fel utan "fel",
som ingen kunnat undgå så mår jag inte prima ballerina och har inte gjort på ett tag.
men nu är det något annat "fel" också, något fysiskt, som defintivt har något att göra med
det psykiska. men det finns liksom inga svar på vad det egentligen är. 14 prover har fortfarande
inte kunnat svara på vad det beror på.

men egentligen är det inte så konstigt...
Att ta hand om sig själv, sin kropp och sin knopp är det viktigaste vi kan göra mot oss själva.
och ändå är det så lätt att glömma, inte vilja, inte kunna - när man är där jag varit och är.

vissa dagar är jag bitter, arg, ledsen över att jag liksom inte kommer någonstans.
att jag har fastnat, att jag inte tar examen ( som alla mina f.d. klasskamrater gör i januari 2013 ),
att jag inte kan träna ( så som andra kan ), att jag inte kan äta ( som alla andra ), att jag inte
kan göra vissa aktiviteter och saker som andra kan..

 men samtidigt så är jag fullt medveten att det liksom inte går just nu,
just just just nu. bonkar in i mitt huvud att jag visst kan träna - när min kropp mår bättre,
att jag visst kommer kunna äta allt jag vill äta utan att min kropp och knopp tar stryk, att jag visst kan ha en socionomexamen - någongång i framtiden då jag är tillräckligt stark och mogen för det. Aktiviteterna och sakerna som jag kanske inte just nu fixar - kommer jag stegvis kunna utföra och njuta fullt ut - utav.

att leva för dagen , har liksom aldrig varit min grej.
att göra någonting "lagom" , har liksom aldrig existerat.
jag demostrerar - balans.... - och försöker efterleva det - hela tiden. ( men det är så jääävla svårt. )
jag är inte balans - jag är allt eller inget. (eller har...eller vill ändra på... eller ja.. )

lagom lagom lagom. balans balans balans. 

nåja!
att räffsla löv med morsan,  kan också va terpai !

 / Therése

Vackra ord !

publicerat i Min vardag;
TIll Therése Johansson - Från Frida Håkansson
___________________________________________________
Var ute och promenerade på rasten för ett tag sedan, och plötsligt låg det där framför mig.
Åter igen fann jag ett löv och tänkte på dig, som symboliserar dig.
Det var sprött och skadat i kanterna men ändå färgstarkt.
Även om det var ett löv, så symboliserar det, och är för mig ett blad. Inget löv som kommer bli mer skadat och stött, utan som ska växa sig helt i färg igen. Så som du ska göra.
För sån är du färgstark.
Längtan, livet!
Kramar <3
Frido



_______________________________________________


 Vackra ord, dom fick mig att gråta som ett barn.
Söta fina Frida - att du går å letar Löv eller blad, som liknar mig får mig att fnissa för mig själv.
Jag har världens bästa  vän, så är det bara! Till pluto och tillbaka!

_____________________________________________________

 Vill även tacka alla andra fina gratulationer jag fick på min  födelsedag, den var både bra och lite sämre,
men jag somnade med ett litet leende på läpparna, allt fint och vackert tog över allt "dåligt".
Blombudet från dig - gjorde mig varm - tack. <3
och de andra två orkidéerna var helt underbara. Även fått sjukt mycket fina presenter och jag är mer än nöjd. Tack !

Ikväll ska jag till mina fina vänner Robert, Anna, Rasmus och Ingrig (bull) och vi ska ha en myskväll.
Ser mycket fram emot detta.

 och alla andra som stödjer mig i mitt liv just nu , va fasen - ni är guld.
och jag vet.. att ni vet att jag är djupt tacksam !♥♣


 Puss och kram från mig !





Långa nätter ...

publicerat i

jag tänker inte beklaga mig , vill inte göra mig till offer för saker som hänt i mitt liv .. men också saker som händer just nu.

men f*n, det gör så brutalt ont.
en liten sak som sker, ett litet fel , en liten händelse eller ett felsteg - av mig själv eller någon annan - får mig att bryta ihop , gå sönder i miljoner bitar.

när det händer.. kan jag nästan se mig själv stå bredvid och betrakta mig själv - för på något sätt känns det inte som jag..


på golvet där jag bor , ligger en tjej i fosterställning , hon skriker , gråter , kan inte andas , näsan är täppt , ansiktet fyllt av tårar , hjärtat sitter i halsen och rusar snabbare än tåget utanför . så kan hon ligga ett bra tag. tills tårarna tagit slut och rösten sakta men säkert börja försvinna..

.
panikångest.
.

det går över , efter ett tag .
det är som det då rinner av , det går att resonera igen - med mig själv .. och andra..

natten har inte bestått av särskilt mycket sömn, hjärtat värker , hjärnan på högvarv. o gud vad jag saknar dig.
* skojar högt med mig själv innan jag lägger mig att bilden på dig som står i fönstret... får titta ut mot åkrarna inatt.. ( rätt schysst utsikt )


.. men jag vände aldrig på bilden...

o jisses, inte en människa kan någonsin påstå att jag slutat älska , sakna eller bry mig .

jag försöker bara... överleva!


Tack å lov , så kunde jag med gott samvete gå upp halv 5 , bilen mot Ullared med min fina o älskade vän Dessie. och snart hoppar Dinni in i bilen! Detta behövde jag en dag som denna. All jävla kärlek till er! <3


och.... ingen kan påstå att jag inte känner något.. för jag känner.. alldeles för mycket! Tack å bock för mig!


/ Therése