jag tänker inte beklaga mig , vill inte göra mig till offer för saker som hänt i mitt liv .. men också saker som händer just nu.
men f*n, det gör så brutalt ont.
en liten sak som sker, ett litet fel , en liten händelse eller ett felsteg - av mig själv eller någon annan - får mig att bryta ihop , gå sönder i miljoner bitar.
när det händer.. kan jag nästan se mig själv stå bredvid och betrakta mig själv - för på något sätt känns det inte som jag..
på golvet där jag bor , ligger en tjej i fosterställning , hon skriker , gråter , kan inte andas , näsan är täppt , ansiktet fyllt av tårar , hjärtat sitter i halsen och rusar snabbare än tåget utanför . så kan hon ligga ett bra tag. tills tårarna tagit slut och rösten sakta men säkert börja försvinna..
.
panikångest.
.
det går över , efter ett tag .
det är som det då rinner av , det går att resonera igen - med mig själv .. och andra..
natten har inte bestått av särskilt mycket sömn, hjärtat värker , hjärnan på högvarv. o gud vad jag saknar dig.
* skojar högt med mig själv innan jag lägger mig att bilden på dig som står i fönstret... får titta ut mot åkrarna inatt.. ( rätt schysst utsikt )
.. men jag vände aldrig på bilden...
o jisses, inte en människa kan någonsin påstå att jag slutat älska , sakna eller bry mig .
jag försöker bara... överleva!
Tack å lov , så kunde jag med gott samvete gå upp halv 5 , bilen mot Ullared med min fina o älskade vän Dessie. och snart hoppar Dinni in i bilen! Detta behövde jag en dag som denna. All jävla kärlek till er! <3
och.... ingen kan påstå att jag inte känner något.. för jag känner.. alldeles för mycket! Tack å bock för mig!
/ Therése
