igår var det den 28 oktober. dagen som jag länge vetat att jag skulle flytta hem till kalmar igen.
jag har haft ångest, jobbiga känslor, bra känslor, konstiga känslor inför denna dagen.
förra veckan innehöll en hel del beslut, som var jobbiga att ta (såklart) och jag har inte riktigt återhämtat
mig efter alla tårar och känslor. Veckan bjöd även på en hel del bra saker också.Jag fick träffa människor,
umgås med människor som betyder mycket för mig. Jag hade en avslutningsmiddag på La Gondola, med lite
födelsedagsfirande ( då jag fyller 23 år om ca 1 vecka ). 11 personer dök upp för att avnjuta en god middag tillsammans med mig. Jag var hög på känslan av vänskap och samhörighet. Tack alla - för en fin vecka med många fina ord, tankar och kärlek.
Söndagen den 28 oktober, var om ett avslut men ändå en början.
Dags att läka, dags för mig att landa.... eller ?..
jag är egentligen inte tveksam, det är bara svårt att se sig själv må bättre. men det är ett måste, såklart. Ingen människa i världen skulle överleva om man inte tror på att det kommer kännas bättre - man kommer må bättre i själ, hjärta, psykiskt som fysiskt.
jag tampas med många saker just nu, hela kroppen behöver återhämtning och stabilisering och hela själen och psyket behöver läka och byggas upp på nytt. för just nu - är allting som krossat glas, eller snarare ett 1000-bitars pussel som behöver pusslas ihop på nytt igen.
Söndagen den 28 oktober, var dagen då jag kramade om Benjamin, sa hejdå och grät som ett barn.
Söndaggen den 28 oktober, var dagen då jag kramade om Frida och talade om för henne hur mycket
jag älskade henne och att hon var den bästa.
Benjamin och Frida - ni är mina vänner i livet. Vad som än hänt och händer så är ni som Göteborg är för mig,
en del av mig och mitt hjärta, mitt andra hem.... som jag älskar! Jag kommer aldrig glömma mitt år i Göteborg, jag kommer aldrig ångra denna resa, fast att den åstadkommit en smärta som inte ens går att beskriva.
nu ligger jag hemma i mammas soffa.
lättad över att äntligen få sova i en normal säng, lättad över att slippa bo i väskor och lådor.
Framöver väntar ändå, en hel del bra saker, jag ska fira min födelsedag med familj och släkt, med nära och underbara vänner här i kalmar. Jag ska på utflykt till Ullared med mina två sötkusiner. Jag ska tillbaka till Göteborg för Jul på Liseberg, Överraska Frida med en för-tidig-julklapp, gå på spelning på Sticky då mina två rockvänner spelar - Nitrodive och Agaze ! Jag ska äta Julbord med mina närmaste vänner här i kalmar och massa massa mer.
och slutligen vill jag tacka alla - för de fina komplimangerna för mitt nya hår. Den är rockig och "september" om jag vill , men den är även klassisk när jag väljer att ha den med lugg och page. Kamelont - yeppyepp!
och tack Jonatan för ditt stöd och skjutsen, tack alla vänner för de varma kramarna och fina tankarna.
och nu orkar jag inte tacka mer. dags för frukost, morgontidning, så mycket bättre, promenad och lite packa upp-tid.
tjotjo! / T
jag har haft ångest, jobbiga känslor, bra känslor, konstiga känslor inför denna dagen.
förra veckan innehöll en hel del beslut, som var jobbiga att ta (såklart) och jag har inte riktigt återhämtat
mig efter alla tårar och känslor. Veckan bjöd även på en hel del bra saker också.Jag fick träffa människor,
umgås med människor som betyder mycket för mig. Jag hade en avslutningsmiddag på La Gondola, med lite
födelsedagsfirande ( då jag fyller 23 år om ca 1 vecka ). 11 personer dök upp för att avnjuta en god middag tillsammans med mig. Jag var hög på känslan av vänskap och samhörighet. Tack alla - för en fin vecka med många fina ord, tankar och kärlek.
Söndagen den 28 oktober, var om ett avslut men ändå en början.
Dags att läka, dags för mig att landa.... eller ?..
jag är egentligen inte tveksam, det är bara svårt att se sig själv må bättre. men det är ett måste, såklart. Ingen människa i världen skulle överleva om man inte tror på att det kommer kännas bättre - man kommer må bättre i själ, hjärta, psykiskt som fysiskt.
jag tampas med många saker just nu, hela kroppen behöver återhämtning och stabilisering och hela själen och psyket behöver läka och byggas upp på nytt. för just nu - är allting som krossat glas, eller snarare ett 1000-bitars pussel som behöver pusslas ihop på nytt igen.
Söndagen den 28 oktober, var dagen då jag kramade om Benjamin, sa hejdå och grät som ett barn.
Söndaggen den 28 oktober, var dagen då jag kramade om Frida och talade om för henne hur mycket
jag älskade henne och att hon var den bästa.
Benjamin och Frida - ni är mina vänner i livet. Vad som än hänt och händer så är ni som Göteborg är för mig,
en del av mig och mitt hjärta, mitt andra hem.... som jag älskar! Jag kommer aldrig glömma mitt år i Göteborg, jag kommer aldrig ångra denna resa, fast att den åstadkommit en smärta som inte ens går att beskriva.
nu ligger jag hemma i mammas soffa.
lättad över att äntligen få sova i en normal säng, lättad över att slippa bo i väskor och lådor.
Framöver väntar ändå, en hel del bra saker, jag ska fira min födelsedag med familj och släkt, med nära och underbara vänner här i kalmar. Jag ska på utflykt till Ullared med mina två sötkusiner. Jag ska tillbaka till Göteborg för Jul på Liseberg, Överraska Frida med en för-tidig-julklapp, gå på spelning på Sticky då mina två rockvänner spelar - Nitrodive och Agaze ! Jag ska äta Julbord med mina närmaste vänner här i kalmar och massa massa mer.
och slutligen vill jag tacka alla - för de fina komplimangerna för mitt nya hår. Den är rockig och "september" om jag vill , men den är även klassisk när jag väljer att ha den med lugg och page. Kamelont - yeppyepp!
och tack Jonatan för ditt stöd och skjutsen, tack alla vänner för de varma kramarna och fina tankarna.
och nu orkar jag inte tacka mer. dags för frukost, morgontidning, så mycket bättre, promenad och lite packa upp-tid.
tjotjo! / T