thessagbg

Resumé av det gågna året. Jag väljer att skriva både i berättarform för att sedan punkta upp en del händelser.
Tanken är inte att någon ska tycka synd om mig och inte heller att jag skall göra mig till offer för händelser och beslut jag tagit. Det här är min resa, det är mitt 2012.

Det nya året var på ingång, jag firade Nyår 2011 med mycket hoppfulla känslor, försökte samla energi och styrka. 2012 skulle vara året då jag flyttade ifrån Kalmar till Göteborg - för att göra något annat - ett tag. 2012 skulle vara året då jag faktiskt vågade ge mig ifrån studierna ett tag.

Jag flyttade upp till Göteborg i mitten på Januari, till ett 20 kvm stort rum, inneboende på Linnégatan i Göteborg. Centralt, charmigt, mysigt. Jag fick verkligen en bra start. Schysst gubbe, bra pris, kalas bra läge. Jag trivdes. Började arbeta inom ett bemanningsföretag inom förskola/skola - Lärarpartner hette dom. Ett jätte bra företag, omtänksamma och bra. Jag fick vara på många fina , mysiga skolor och förskolor som gett mig ny erfarenhet. Samtidigt arbetade jag som avlösare i familjer med funktionshindrade barn ( eftermiddag och kvällstid ) . Vissa dagar i veckan samt lördagar arbetade jag extra i en HiFi affär som sålde gamla LP och radioprylar.

Träffade nya och gamla vänner. Trivdes.
Samtidigt så mötte jag Benjamin för en fika, han jag aldrig jag trodde jag skulle få se igen. Han som lyste upp hela Linnégatan, hela Biopalatset och hela Göteborg. Vi fortsatte träffas, vi fortsatte att kära ner oss i varandra, hela tiden. Vi kunde inte slita oss - från varandra.

Gubben jag bodde hos , fick fnattet och anklagade mig för att ha stulit en frimärkssamling som låg i mitt rum, i skrivbordslådan - för 20 000 kr. Jag valde att flytta där ifrån på momangen. Jag var sårad och förolämpad. Jag har aldrig rört hans frimärken eller tagit hans saker. Galet. Det var då jag flyttade till min vän Stefan i Mölndal, ännu närmre Benjamin.

I samma veva så började jag på ett nytt jobb, ett vikariat på en förskola, samtidigt hade jag kvar jobbet som avlösare. Det funkade, men det var ganska hårt slit ett bra tag. Sena kvällar..

Mycket hände på samma gång, det fanns människor i vårt liv ( mitt och benjamins ) som rörde till det en hel del.
Jag flyttade till slut ner till Benjamin, för att sedan flytta ut till en större lägenhet i Majorna - detta för att både han och jag bodde inneboende hos människor. Jag ångrar aldrig flytten dit. Majorna har gett mig så många fina minnen, känslor .. men samtidigt en hel del dåliga känslor.

Sommaren 2012 var härlig, det växte obehag känslor hos mig, känslor jag burit på hela året. Jag var inte redo att börja plugga socionom igen, inte än. I hela mig så fanns känslan av - jag vill göra något HELT annat, jag visste bara inte hur jag skulle bära mig åt - hur i helvete skulle jag få ett arbete på ett Café eller arbeta med Makeup utan utbildning? hur hur hur ? . Jag bar på en känsla av galenskap, ångest, frigörelse från mig själv.

Kroatien fick mig att andas- njuta. Jag älskar Dubrovnik och Kroatien. Jag älskar allt som hände den sommaren - den var vacker - fylld med så mycket värme.

I Augusti - då ett nytt arbete väntade - ett arbete på ett boende för neuropsykiskt funktionshindrade människor med en hel del olika diagnoser, problem och svårigheter. Jisses, hur skulle jag klara detta när hela jag kokade ångest? När hela jag höll på att gå i bitar - för jag visste inte vem jag var där ett tag, jag visste inte vart jag var på väg. Jag var på mitt nya arbete 2 dagar innan jag bröt ihop - det var inte arbetet i sig som fick mig att bryta ihop. Arbetet visade tydligt på att jag inte mådde särskilt prima. Det fick mig att må - precis så som jag egentligen mådde men trängt undan en lång lång tid. Innan jag ens flyttade till Göteborg.

Mycket hände - många sanningar. Men jag ångrar inte en sekund att jag bröt ihop , att jag fick reda på saker.
Det är det som gjort att jag står där jag står idag. Inte alls hel, glad och 110 % redo för världen. Men det har gjort att jag fått insikt och mina problem och känslor - på ett helt annat plan än tidigare.

I november - efter flytt bland vänner i GBG och jobbiga känslor valde jag att flytta hem till Kalmar en tid. För återhämtning , rehabilitering och viss professionell hjälp.

Mina känslor till Benjamin är starkare och djupare ( det har dom iof alltid varit .. men ändå ) .
Allt som hänt , har nog en mening. Ångrar inte att saker och ting hände, om tiden isär. Den har gjort oss starka. Människor får tycka precis vad dom vill. Det viktigaste är vårt kärlek - till varandra. För jag vet att den är stark, varm, okrossbar och något helt magiskt. Med dig vill jag leva resten av livet. För jag vet att du står där med dina armar hårt om mig och håller mig tryggt. Eller jag vet egentligen inte - men jag känner det.

2012 har varit prövningarnas år, alldeles för mycket fart - i mig själv. Alldeles för mycket förvirring och ångest, till allt som existerar i mig och utanför. Jag ångrar inte en sekund vad Göteborg har gjort för mig, vad alla arbeten har gett mig, vad kärleken har bevisat och vad vännerna har haft för roll. Allt har skett. Men jag ångrar det inte.

 

5 månader har jag nu varit sjukskriven och har egentligen inte fått all den hjälp jag behöver, men det är på gång. Äntligen.

TACK!
- Tack underbara vänner som funnits för mig, som ställt upp, tröstat mig, funnits där när min panikångest stigit mig över huvudet. Som gett mig trygghet, kärlek och värme i alla dess former. Tack underbara Frida för dina vänskap som är mer värt än allt guld i hela världen. Tack Jessica för boende, kramar, värme och vänskapen. Tack Norrlänningen Jessica för dina skratt och din vänskap. Tack Dessie för nyfunnen vänskap - och tack Dinni för gammal vänskap. Tack Kusinerna som funnits ett samtal bort, ett sms bort - med fina ord och fina tankar.Tack Albert för Kaffe-stunderna och dina pepp-talks till att våga göra det man brinner för. Tack Jonatan för ny vänskap och stöd. Och tack alla andra som hört av sig och visat sin omtanke.

- Tack familjen för allt ni gjort och gör för mig. Utan er skulle jag vara levande död. Jag älskar er.

- Tack Benjamin, för all tid tillsammans med dig, för all kärlek. All äkta kärlek. Trots allt som hänt så är du min klippa, min trygga famn. Du har fått mig att förstå att människor kan växa och förändras, du har visat mig vad riktig kärlek är, vad styrka är , vad svaghet är. Det finns ingen annan jag vill leva med . Min kärlek till dig blir starkare för varje dag som går. Jag kommer aldrig glömma detta året och jag kommer aldrig ångra att det skedde. Alla minnen bär jag med mig i hjärtat och framtiden ligger och väntar på oss.
Tillsammans seglar vi genom livet . Jag älskar dig, Benjamin Lindahl. För mig är du vackrast!



And here I am, i Kalmar, med en sovandes pojkvän i stugan.
2013 inleder jag med nära och kära vänner - med god mat och trevligheter.
I Januari börjar jag en intensiv utbildning .... MAKE UP ARTIST - here i come!!!!!
I Mars åker jag och mamma iväg på en spa-helg.
I Maj åker jag och benjamin iväg till ett annat land, vi ska RESA. Till en destination som är hemlig för lilla mig. Det ska bli helt jäkla amazing.

Gott nytt år alla människor.
Låt 2013 bli ett bra år, med nya erfarenheter... med kanske lite mindre ångest..

 Kram / Therése