Är förbannat trött på att flänga runt, med väska , saker.. mig själv.
Just nu har jag ingen fast punkt, men snart.. snart.. Hur kan 1 vecka kännas så "lång tid"?
De tär på mig. Försökt intala mig själv att det ändå är rätt trevligft, mysigt och DET är det -
att få umgås med människor man gillar, beundrar och älskar , men å andra sidan vaknar man
varje morgon , och undrar inte ens vart jag är längre.
De två dagarna som gått har varit tråkiga, ensamna och det är så jag behövde ha det
*efter flera dagar av " things to do " - roliga sådana såklart men ändå - de tar energi och då
behöver jag vila. Men jag är inte van att vila - inte det minsta. Kroppen skriker - VILA, hjärnan
skriker vila , men en del utav mig skriker - kör kör kör . men det går inte längre..
Idag tågar jag och Frido till kalmar för dop på söndag.
trevligt med sällskap på tåget..och det ska bli så mysigt att
få gosa lite med lill-fisen Neo.. <3
Nästa vecka väntas ändå en hel del att göra, samtal med terapeuten, träffa vänner, fotografering med Fredrik och Malin, för tidigt " födelsedagsfikande " med Frido, Avslutningsmiddag / födelsedagsfirande med alla nära och kära på La Gondola, Massagetid, och ev. Bio. Jisses. Jag kommer somna gott, i min säng , i min stuga - hemma i Kalmar på söndag den 28 oktober. Vi får se om jag överlever. ( Lugnande blandat med redbull ? ! ha ha , skämt åt sido... )
Sist men inte minst, det finns så mycket vackra människor kring mig,
precis vad jag behöver. Är så glad och tacksam för detta, för att ni visar er , när jag som mest behöver det.
Tack !
ps. jag vill åka till värmen.. någon som är på ? ; )
/ T
